Grundläggande fastighetsjuridik

Majoriteten av de som äger hus i Sverige idag är sannolikt mer eller mindre omedvetna om de lagar som reglerar deras äganderätt och hur köp och försäljning av deras hus går till. Det är inte heller alltid nödvändigt för lekmän att känna till denna lagstiftning, eftersom man kan ta hjälp av fastighetsmäklare, jurister och andra insatta yrkesgrupper vid behov. Om man däremot planerar att börja investera i fastigheter kan det vara värt ens tid och energi att sätta sig in i åtminstone den grundläggande fastighetsjuridiken, eftersom det alltid medför risk att spekulera i fastighetsprojekt. Ju bättre påläst man är, desto bättre, med andra ord.

I lagstiftningen (framförallt jordabalken, men även fastighetsbildningslagen, plan- och bygglagen, expropriationslagen med flera) skiljer man mellan lös och fast egendom. Fast egendom omfattar både mark och fastigheter, även om man ska skilja på ordet ”fastigheter” i dagligt tal och i juridiken. En fastighet i juridiken är nämligen inte en byggnad, utan en administrativ indelning av markyta – en tomt. Fastigheten kan dock sedan 2004 även vara tredimensionell, och befinna sig under en annan fastighet (som ett underjordiskt garage) eller inuti en annan fastighet (som en lägenhet). All information om hur fastigheter är indelade och fördelade finns i fastighetsregistret, som administreras av lantmäteriet.

Förutom själva marken ingår i fastigheten även det som kallas ”tillbehör”. I jordabalken beskrivs dessa som tre typer: allmänna fastighetstillbehör (byggnader, ledningar och stängsel), byggnadstillbehör (till exempel hissar, ledstänger med mera) och industritillbehör (”maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för verksamheten”).

Utöver jordabalken finns det dock flera lagar som reglerar exakt vad man får göra med sin fastighet och inte. Till skillnad från lös egendom är äganderätten nämligen betydligt mer begränsad när det kommer till fastigheter, vilket självklart beror på att det man gör med sitt hus eller sin lägenhet kan påverka grannarna och området i stort. Som exempel på lagar man bör se över innan man gör något drastiskt med sin fastighet kan nämnas fornminneslagen, planlagstiftningen, miljöbalken och skogsvårdslagen.